Holländare återfunnen, sultanerna hemma och i väntan på houdanhöna

Jag hade nästan gett upp hoppet om att återse min vithättetupp när han kom hem igen, efter tre nätter på vift. De hade dessutom ösregnat i ett dygn.
En hönsgård nästa år är ett måste!
En annan egenhet de har är att de tror att de bor i trappan utanför hönshuset så varje kväll måste jag bära in dem en och en. Men det får det vara värt!

I veckan var jag och hämtade hem på sultaner. Tjusiga fåglar, men oj vad de smutsar ner sig fort. Och de är om möjligt ännu mer desorienterade än vithättorna. Deras fjädrar på benen gör dessutom att de ser lite klumpiga ut när de kliver omkring, men helt klart charmiga fåglar som var värda en liten åktur.

Jag tänkte att mina olika hättor skulle få sällskap av en houdan som jag kommit över. De är inte så jättevanliga så det ska bli kul. Det är en tonårig höna som jag hoppas få hem nästa vecka! Sedan ska jag hitta en tupp till henne också, annars får hon låna en sultan eller en holländare.

Alla verkar alla uppskatta det nya och större hönshuset. Alla har flyttat in där och skaffat sig sina favoritplatser. Men jag funderar på att fixa någon liten promenad planka upp till sittgrenarna så att silkeshönsen kan göra dvärgkochin kompisarna sällskap. De små stackarna kan ju inte flyga.